lillesysteer

Jag saknar ridningen jätte mycket. Jag har nog inte ridit efter "olyckan" vilken var i 9an. Jag och min dåvarande vän Stephanie red för första gången ut tillsammas med våra medryttar ponnyn. Hon på lilla Daim och jag på Texas. Vi hade tänkt oss en lugnt ridtur men det slutade inte som vi tänkt oss. Vi bestämde oss för att hoppa lite i skogen och hästarna blev galna. Jag hade knappt någon kontroll över Texas. Vi började därför rida tillbaka. Stephanie frågade och vi skulle trava lite och jag sa visst, bara vi inte galopperar. Hästarna skenar då i väg i fullgalopp i ca 2 km. Jag ramlar av precis vid stallet. Det var svart en stund tills Stephanie kom. Hon fick stopp på Daim. Jag minns denna ridtur väl. Det kommer jag alltid att göra. De måste ha sett helt galet ut. Ni kan inte ens ana hur j'vla fort det gick...