lillesysteer

Gårdagen började bra. Jag mötte upp Amanda vid ungefär halv 5. Vi åkte in till stan och kollade på studenterna. Gissa om jag vill ta studenten igen? Vi gick runt i stan i någon timme och sedan åkte vi lite cykeltaxi också. Hur kul som helst. Fick ju en massa uppmärksamhet kan jag tala om. Vi satte oss sedan på Soft köks och bars uteservering. Där käkade vi god mat. Jag pizza såklart och Amanda plankstek. Därifrån vidare till skeppsbron där det var konsert. Där träffade vi lite annat folk också.

Hemvägen kommer jag inte glömma så lätt. På tåget satt en man i ungefär 40 årsåldern bredvid oss. Han pratade med oss och ställde jätte konstiga frågor. Jag som brukar vara social satt nu och nästan somnade. När vi gick av tåget gick han också av. Vi stannade på perrongen likaså han. Sen fortsatte vi gå... Vi stannade vi snäckan. Han fortsatt tack och lov att gå. Eller trodde vi iallafall. Hela hemvägen kollade jag efter honom. Åt alla håll. Men inte var han där. I parken, där det är som mörkast ser jag honom bakom oss. Gissa om vi blev rädda? Jag började springa och skrek åt Amanda som fick panik. Hon kunde inte springa. Allt jag ser är honom gå några meter bakom Amanda. Vi springer in i porten och tror ni inte att han rycker i dörren? Vi springer upp i lägenheten rädda som fan. Förstår inte varför vi inte ringde polisen? Det värsta är att han nu vet vart jag bor. Och jag kände igen honom. Jag har sett honom förut. Jag vågar inte längre gå ut. Knappt vara hemma ensam längre. Nej, detta är jobbigt :/

Och han bor inte i det här huset. Klockan var inte så mycket heller. Bara strax efter 00:00. Måste hämta min gulleplutt på dagis nu. Hon får mig glad iaf. <3