lillesysteer

På den senaste månaden tycker jag att jag förändrats väldigt mycket som person och då till det bättre. Jag lägger mig inte i lika mycket, och blir det bråk med någon ställer jag inte till med värsta scenen utan går därifrån. Hade ett samtal med pappa för ungefär en månad sen och jag tror seriöst det var han som fick mig att ändra på mig. Det är jag väldigt glad för. Vi ses inte så ofta men han finns verkligen alltid där för mig. Vi är jätte lika och man ser verkligen att han är min pappa. Vi beter oss däremot inte likadant. Han är den som alla gillar och väldigt lugn av sig. Det är det jag har svårt för men jag är på god väg. Jag trivs som jag är nu och jag måste fortsätta. Ibland vill jag bara lägga mig i men har märkt att det bara blir värre då. Jag tar inte heller upp allt här i bloggen för det har lätt till en hel del konflikter så det får ni leva med. Livet är mycket lättare och jag behöver inte vara orolig hela tiden.

Har ni märkt någon skillnad?