lillesysteer

Eftersom jag har så tråkigt nu och foten bara värker som fan efter dagens händelse på gymmet tänkte jag ta och berätta om mitt liv framtill nu. Jag kommer inte gå in på detaljer men helt enkelt berätta i stort för er som inte känner mig så väl. Tänkte att detta kunde vara intressant att veta om mig.

Den 30 november 1991 föddes jag, Jenna Evelina Turkulainen på Huddinge Sjukhus. Jag växte upp i Norsborg med min mamma, pappa och storebror Jesse som är ett och ett halvt år äldre. Konstant var jag i ishallen då storebror spelade hockey. Jag gick aldrig på dagis eller förskola som det nu för tiden heter utan jag var hemma hela dagarna. Jag pratade bara finska hemma under den här tiden så när jag väl började 6års i hammerstaskolan kunde jag inte prata svenska vilket gjorde mig till den väldigt blyga tjejen.

Nångång innan jag började skolan så spräckte Jesse mjälten och chansen att han skulle överleva var inte stor. Han ramlade med sin cross och efter det fick han inte köra mer. Kort därpå skillde sig även mamma och pappa. Än i dag minns jag det. Jag i fönstret och pappa därute. Ingen härlig känsla som något barn ska behöva uppleva. Det var en jobbigt period i mitt liv.

De andra som var jobbigt var att jag hela tiden blev mobbad i skolan. Jag var en liten tjockis med runda glasögon men jag hade fortfarande vänner. Inga killar ville däremot vara min vän men det brydde jag mig inte om så mycket då.

När jag skulle början 3:an flyttade vi till Visättra med mamma. Jag började i visättraskolan och gick där fram till 5:an. I 6:an började jag i Södertörnsfriskola som gjorde mig till den person jag är i dag. Där lärde jag mig så otroligt mycket och växte verkligen som person. Dock var vi tvugna att flytta från visättra till Huddinge C pga hot. Jag var glad. Jag ville ändå inte bo i visättra då de flesta av mina vänner bodde i huddinge. I Huddinge Centrum bodde vi inte länge för mamma träffade en ny kille. Hon blev snabbt gravid och jag var så arg på henne att vi inte pratade på ett tag. Jag hatade verkligen henne för det hon gjort mot mig. Med tiden lärde jag mig att acceptera det. Min lillasyster kom till världen 2006 och idag älskar jag henne så mycket. Vi flyttade till ett hus i Gladö och på min fritid red jag en hel del. Jag träffade massa nya vänner.

Min pappa som jag inte nämnt så mycket bor jag nuförtiden  hos lite då och då, när jag helt enkelt känner för det. Han bor tillsammans med sin sambo Anne och hennes 2 barn i Haninge. Jag gillar att vara där väldigt mycket och de är så himla trevliga allihopa. Om jag minns rätt har de bott tillsammans i 6-7 år.

För 3 år sen började jag med en sport som jag fortfarande håller på med, cheerleading. Det är det som får mig att må bra och under mitt liv har jag prövat de flesta sporter men aldrig hittat något som passat mig. När jag för 3 år sen äntligen hittade de kan jag inte sluta. Till hösten ska jag börja mitt tredje år på gymnasiet. Jag går barn och fritidsprogrammet på sågbäck och jag har ingen aning om vad jag vill bli. Jobba med människor ska jag iallafall.

Jesse flyttade till Finland för ungefär ett år sen för att spela hockey och även fast det är tomt utan honom plus att jag saknar honom vet jag att han har det bra där. Jag är så stolt över att vara hans lillesyster och jag hoppas det går bra för honom i framtiden.

Jag har haft en del förhållanden men inte riktigt några så seriösa. Jag vet att drömprinsen finns någonstans där ute så jag väntar..

Jag vill avsluta med att säga att jag är lycklig. Jag har de underbaraste vänner och sedan min familj som alltid finns där för mig. De finns saker jag ångrar och som jag vill på ogjorda men det är bara att glömma allt och fortsätta leva. Livet är inte alltid så lätt.

Jag vet att jag glömt en massa men enjoy.

Allt för dig K ;)